Pressbyråtraumat

Eftersom jag fått många frågor om det så kallade ”Pressbyråtraumat” så tänkte jag här skriva om det för första och sista gången! 😛

Jag var ju nere i Göteborg/Mölndal hos maol och firade midsommar, min födelsedag och förhoppningar fanns att fira även Sveriges fortsatta väg mot EM-finalen (vilket ju som bekant inte infriades).
Jag hade tänkt åka hem med nattbussen som avgick 23.4o från Nils Ericsson-terminalen och fick skjuts till centralen av maol. Vi gick runt lite kring centralen och terminalen. Bland annat gick vi in på Pressbyrån som ligger inne på Nils Ericsson-terminalen för att jag skulle köpa något att dricka på bussen. Vid 22.30-tiden dök Hanna, som skulle med samma buss som jag, upp på terminalen och maol åkte hem. Hanna och jag hängde kvar på terminalen och gick även vi runt en del. När klockan närmade sig 23.15 så tyckte vi det var dags att bege oss mot bussen. DÅ kom jag på att jag saknade min väska som innehöll större delen av de kläder jag äger och har! PANIK! 😛 Jag försökte komma på var jag senast haft väskan. Eftersom väskan stått i maols bil medan vi åt på McDonalds i Nordstan så måste det ha varit EFTER det som väskan försvunnit. Om jag inte glömt den där Hanna och jag precis suttit så måste den ju vara i….. PRESSBYRÅN! Nu mindes jag att jag FÖRMODLIGEN ställt ifrån mig väskan på golvet när jag skulle betala. Och mycket riktigt. Väskan stod på golvet i Pressbyråbutiken. Problemet var ”bara” att den Pressbyrån stängde 23.00! Nu började det ju bli bråttom. Nattbussen skulle snart gå. Jag kunde SE min väska men inte komma åt den. Vad skulle jag göra? Ringa larmnumret som stod på dörren? Vad skulle inte det kosta? Jag tog ett ”långskott” och gick till Pressbyrån på centralen och frågade om dom hade något med Pressbyrån på NE-terminalen att göra. Det hade dom naturligtvis inte. Franchasing indeed. Jag frågade om dom visste om man kunde ringa vaktbolaget eller så. Det kunde man nog. Men det var bara dom som jobbade på Pressbyrån som hade nycklarna. Nu började det bli RIKTIGT stressigt. Självklart for tankar som att slå sönder fönsterrutan till den stängda Pressbyrån för att få tag i väskan genom huvudet. Men dom slogs såklart snabbt bort. 😛 Till sist ringde jag maol för att få lite moral support (is that Swenglish, huh? :P) . Han föreslog det som jag inte haft sans till att tänka ut själv. Att jag helt enkelt skulle stanna kvar i GBG en natt till och hämta väskan på morgonen när Pressbyrån öppnade och att jag ju kunde sätta en lapp på dörren till Pressbyrån om väskan. Sagt och gjort. Jag skrev en liten post-it-lapp om att jag skulle komma och hämta väskan morgonen efter och namn och telefonnummer. Sen tog jag och Hanna, som vägrade åka utan mig, en taxi till Mölndal och ”sov” (möjligen blev det 1-2 timmar sömn den natten) över hos maol.
Vid sjutiden på morgonen så fick vi skjuts till centralen av maol och jag skyndade till Pressbyrån. När jag kom fram stod såklart inte väskan kvar men jag frågade efter den i kassan. Dock var jag inte vid så gott mod eftersom jag såg att dom inte ens sett lappen som jag petat in i dörrspringan, den satt ju KVAR på dörren! Hursomhelst sa tjejen i kassan att dom lämnat väskan till vakterna!
Hur får jag tag i dem då? Det visste hon inte riktigt men hon sa att vakterna skulle lämna in väskan på Tidpunkten som låg precis mittemot Pressbyrån. Fast Tidpunkten hade precis öppnat så det var inte säkert att vakterna hunnit lämna in väskan än!
Here we go again. Jag gick till Tidpunkten och frågade efter väskan. Dom hade inte fått in den. Jag sa att dom sagt på Pressbyrån att vakterna hade den och att dom skulle lämna in den på Tidpunkten. Då sa dom att jag ju kunde lämna mitt telefonnummer så kunde dom RINGA om den kom in! Ööööh.. Jag och Hanna skulle ju med bussen som gick vid 8-tiden! Jag försökte få killen i kassan på Tidpunkten att ringa efter vakterna istället. Men det tyckte han tydligen inte var en så bra idé. Men då kom en tjej på Tidpunkten till min räddning och fick honom att ringa trots allt. Men han fick inget svar!
Då var det liksom inte mycket mer att göra än att lämna mitt nummer och be dom ringa om den skulle dyka upp. Det fick väl bli en senare buss helt enkelt. Tur att man inte hade bråttom i alla fall. 😛
Hanna och jag väntade i närheten av Tidpunkten i hopp om att se vakterna dyka upp med en väska.
Efter kanske en kvarts väntan så dök det äntligen upp en vakt med MIN VÄSKA i handen!!! WOHOOO! Jag rusade fram och jag behövde inte ens säga att det var min väska. Det syntes nog på mig. 😉
Hanna och jag hann med bussen som gick vid 8-tiden trots allt. 🙂 Sådär. Nu har jag sagt allt som finns att säga om denna historia. Inga mer frågor nu, tack! 😉 Ha ha…